Förutom The Real Life så finns det något jag kallas Mile Stones, på svenska 'milstenar'. Detta är just vad det låter som, rätt och slätt milstenar. Det finns saker i mitt Real Life som jag planerar att göra när tiden är mogen och nu har jag kommit till en sådan Mile Stone. Jag har i många år gått och väntat på (helt fel uttryck men jag kommer inte på något bättre i skrivande stund) att jag och mina grabbar ska kunna springa lopp tillsammans och nu är vi där. Såhär ligger det till;
Låt oss påbörja ett nytt stycke. Mina grabbar har blivit så pass stora att de klarar av att springa/jogga/gå fem kilometer. På nyårsafton anordnas Nyårloppet i NORRKÖPING!!! The best city ävörrr! Vi var med nyårsafton 2023, alltså för två år sedan. Jag sprang milen medan busarna sprang barnloppet på cirka 900 meter. All heder till detta barnlopp men någonstans är man inte längre ett barn, eller, med tiden orkar man mer och mer. Jag har kämpat på under alla år med att träning ska vara en naturlig del av vardagen och det ska inte kallas träning, utan mer något som faller sig naturligt in i vardagen. Det ska vara naturligt fallande att gå ut och springa en tur och den turen behöver inte vara lång. Handlar det om två kilometer så är det två kilometer, that's it.
Nytt stycke, bitte! Hur som helst så har mina trollungar, tack och löööv, ett intresse för att vara med på lopp och tävlingar så nu hjädrar ska vi springa vårt första gemensamma lopp. Jähh haa!
Fortsättning i nytt stycke! Förutom att springa Nyårsloppet så tänkte jag att vi skulle bo på hotell, Scandic Nord Norrköping. Jag vet inte i vilken ordning alla ord ska vara och det är skit samma. Sedan tänkte jag att vi skulle åka till Tropicarium och titta på alla söta ormar och spindlar och allt som finns där. En tur på bio ska vi försöka klämma in också. Grabbarna vill se Håkan Bråkan 3, jag med! Ja, så ser vårt nyår ut. Härligt va? Har man barn ska högtiderna kretsa kring barnen; ingen alkohol eller möjligen i väldigt begränsad mängd (jag kan inte bestämma över andra) och sedan är det barnaktiviteter som gäller för hela slanten. Så tycker jag och jag är konstig!
Vidare så är det dags för mig att lämna blod. Jag är 'spärrad' fram till den 13 december. Eller nej, jag är spärrad fram till den 12 december. Från och med den 13 december kan jag lämna blod. Jag är dock en aning sned på detta då jag ska till Linköping på fredag den 12. Det skulle passa ypperligt att även lämna en skvätt blod samtidigt men aja. Det viktigaste för mig är att jag håller mig till The Real Life och mina Mile Stones.
About my blood donations så har jag kämpat på som sjutton sedan jag senast lämnade blod i juni. Mitt ferritinvärde hade sjunkit från, jag tror det var 74 till 37. Det är mycket och därför satte man förlängt...vad det nu hette....på mig, från var fjärde månad till var sjätte. Intervall är nog det ord jag är ute efter. Sedan dess har jag ätit mycket broccoli, grönkål, spenat och nässlor. Ja nässlor! Jag plockade späda, fina små gulliga nässlor i våras. Lite persilja har jag även lyckats pilla i mig. Sammanfattningsvis ska det bli väldigt spännande att se hur mitt ferrtinvärde ligger nu! Har det inte höjts vet jag inte vad jag ska ta mig till. To be continued about it!
Vidare så har det inte blivit så många lopp att springa under detta år. Det beror på att jag har mått väldigt dåligt. Jag har behövt fokusera på att överleva istället för att leva. För att göra en lång historia kort, eller för att inte dra historien alls, så har det skett en stor förändring i mitt liv så nu mår jag väldigt bra (tills något sorgligt händer) igen och ska börja planera in nya lopp för nästa år, tjohoo! Tjugo tjog lopp och glädje.
Jaha, vad ska jag skriva nu då? Jo, men jag har sprungit en del de senaste veckorna och det känns oerhört bra att jag har gjort det. Jag kan tjata i all oändlighet om hur mycket bättre jag sover då, hur mycket mindre ilsken jag är (MOAHAHAHAHA), hur lättare det är att andas, hur mycket bättre tankegångarna fungerar und so weiter in der Unendlichkeit. Jag kan på riktigt uppleva att mitt minne sviktar när jag är mer inaktiv. Jag kan inte påstå att det verkligen är så eller om det är mer ett antagande då jag vet att träning/hålligång påverkar minnet positivt men det är i alla fall något jag tycker mig uppleva, who knows?
Vidare så kämpar jag på mot åldrande, medicinering (det ska vilja mycket till för att jag regelbundet ska börja pilla i mig mediciner, tillfälligt ja, för att jag kanske behöver en penicillinkur eller så, men varenda dag efter dag efter dag...njae)...aaah!
Good-bye
