Idag har jag varit hos tandläkaren och lagat ett hål. Jag trodde jag skulle avlida. Det var precis så hemskt och fruktansvärt som jag mindes det. Det är 17 år sedan jag senast lagade ett hål. Jag kom ihåg det som fruktansvärt smärtsamt men tänkte att 'nu är jag 17 år äldre och 17 år klokare så det är nog inte så farligt.' Jo, det var farligt. Det var fruktansvärt farligt. Så som det isar när finborren görar i pulpan (absolut inga överdrifter) finns inga ord för. Det närmaste man kan komma är att beskriva det som en nära-döden-upplevelse.
Min snälla tandläkare ska dock ha all beröm för hon är så snäll och gullig och oerhört empatisk. All smärta, eller egentligen inte smärta utan ilningar, är ändå överkomlig när ett alternativ kan vara att tappa tänderna och drabbas av infektioner i käkarna. Det må ha gått över styr sedan länge då men det är möjligt och det är en skräck jag har.
1618:- för att laga ett litet förbannat hål som man inte ens vet om det finns för man kan inte riktigt glo sig själv i truten på det viset, är någonstans ändå värt det!
...men vill ni veta något jätteroligt?! 😁 Min jättegulliga tandläkare kommer från Polen så vi pratade både polska och ryska. Det visste ni inte att jag kan lite polska men det kan jag. Jag kan säga 'hej' på polska! 🤘