I detta inlägg uttrycker jag åsikter och uttalanden utifrån min erfarenhet. De kan vara vetenskapligt felaktiga eller behöver inte stämma överens med verkligheten!
Ja, igår sprang/gick jag Växjö maraton, åtta varv runt Växjösjön. Det var mer jobbigt och jävligt än skönt och roligt. Nu ska jag rabbla upp all skit:
-efter tredje varvet kände jag att det räckte.
-sjätte, sjunde och åttonde varvet var hemska. Jag var fullkomligt slut i låren.
-under femte och sjätte varvet hade jag jätteont i fötterna. Jag antar att det domnade bort under sjunde och åttonde.
-sport-BHn skavde så jag har skav på sidan (idag är jag tuttekasselös för att minska på skav)
-trosorna skavde i ljumskarna (det sved så jag trodde jag skulle dö när jag duschade)
-jag har inga bröst men det lilla jag har såg till att hoppa och fara så jag fick väldans ont och behövde hålla i det lilla samtidigt som jag sprang. Det såg säkert väldigt roligt ut. Folk trodde väl att jag tyckte jag hade jättestora granna bröst som skulle visas upp.
-jag har läst att det är jätteviktigt att man hela tiden fyller på med energi för att orka hela sträckan. Därför drack jag sportdryck istället för vatten vid vätskestationerna. Till slut blev jag så äcklad av allt sötslisk (och sportdrycken var inte ens god men som den gris jag är slafsar jag i mig om jag tror att det är bra/behövligt) att jag nästan ville spy så jag drack bara vatten de sista varven.
Jag kan nog skriva upp väldigt mycket mer skit och elände men nu tycker jag det är dags att vara positiv! Finns det något bra att få ut av all skit? Ja, det gör det ju. Ni vet 'när det är som bäst kan det bara bli sämre' och nu var det ju mycket elände så därför kan mycket bli bättre!
Vi sprang under väldigt goda väderförhållanden. Det var runt tio grader plus. Det är varken varmt eller kallt, utan en väldigt bra temperatur. Travhästarna sprang i små shorts och linne men jag är ingen travhäst så jag sprang i långbenat, linne och långärmat. Hur som helst så drack jag mycket och jag fick stanna och pinka två gånger. Nu vet jag att jag inte behöver dricka så mycket som jag drack, under detta väderförhållande vill säga. Vidare vet jag nu att jag kan hålla nere på sportdrycken och dricka mer av vatten. Det ska vara härligt och roligt att träna och tävla (detta var dock inget tävlande för mig utan endast ett jädra galenskap. Tag 'endast ett jädra galenskap' med en stor nypa salt), inte något som framkallar illamående, smärta eller vad det kan vara.
Skulle jag få för mig att springa fler maraton får jag se till att ha bättre stöd i tuttekassen och en utan hemska tjocka sömmar.
På grund av att jag skadade låret och sedan fick en minisläng av förkylning kunde jag inte träna de två sista veckorna. Egentligen gjorde det inte så mycket i och med att man inte ska börja idiotträna två veckor före ett maratonlopp. Den kondition som krävs bygger man upp under lång tid, kanske ett år eller längre. Det var dock mycket frustrerande att ligga i vila i två veckor. Jag hade flera roliga pass inbokade men fick avboka allting. Hur som helst, en viktig lärdom av detta är att så länge man håller igång och tränar så har man också en god grundkondition. Ett uppehåll på två eller tre veckor blir väldigt obetydligt. Man förlorar väldigt lite kondition. Därför är det bra att hålla igång varje vecka, varje månad, hela året. Blir det ett uppehåll av en eller annan anledning blir det enkelt att sedan köra igång igen.
Gällande just Växjö maraton så sprang vi på flack (säger man så?) mark. Alltså, det var inga backar. Då är det lätt att tänka att det är en lätt bana och, jo det är det ju men en sak slog mig. När man hela tiden springer på flack (heter det fortfarande så?) mark så använder man också samma muskler, vilket är väldigt uttröttande. Jag tänker att om man springer i backar och då behöver växla mellan lårmusklerna så får de byta av varandra och då blir det inte lika tungt men jag har inga belägg för detta utan det är vad min lilla hjärna tänker.
Nu tänkte jag att jag skulle ta upp det mest intressanta. Kommer jag springa fler maratonlopp? Medan jag sprang och var helt slut tänkte jag 'ALDRIG IGEN'. Efteråt tänkte jag 'ALDRIG IGEN'. Idag tänker jag 'vilket blir nästa maratonlopp?'
