Min supercoola nästan tyskaflaggangitarr! (Be The One Who Tries)

Ja, nu har jag äntligen gått och köpt mig en gitarr för här ska jag börja spela, heeelt from skrätch! Ja, ni kan ju gissa varför jag köpte just denna. Ni vet hur hjärnan fungerar, den ser det den vill se så jag såg ju tyska flaggan först. Sedan såg jag ganska snart att det inte var tyska flaggan med who cares? Aj dånt! It's so increadebly (bly=pb) supercool, hell yeah! Nej, stjärnan som man ser finns inte på min supercoola gura som jag köpte för 5000:-. Det är en adventsstjärna som står i ett fönster och som speglar sig i min supercoola gura som är värd 5000:-. (Dela 5000 med tio)

Ja, garva ni! Jag är sjukt mycket bättre än den som inte ens försöker. Ja, tänk för att det är ett G jag försöker få till här. Nej, jag vet inte vad ett G är. Ja, det tar tio sekunder för mig för att byta ackord. Ja, jag kan bara A, D och G. Nej, imorgon kommer jag inte ha en susning om hur jag ska göra dem. Ja, jag kommer behöva ta fram idiotförklarande bilder på hur man gör. Still, Be The One Who Tries!

Jo, det är på den vägen att jag har sedan urminnes tider velat kunna spela ett instrument. Vilket instrument har inte haft någon större betydelse. Jag har bara velat kunna spela något och nu har jag gjort slag i saken. Ja, det är ju bättre sent än aldrig. Tänk om jag dör imorgon, då kunde jag i alla fall igår spela A, D och G!

För att vara seriös en liten, liten, liten stund så älskar jag musik och har så gjort i alla tider. Jag tycker det är superhäftigt att man kan spela olika instrument. Som liten griskulting (där sprack det med att vara seriös) ville jag växa upp i ett musikaliskt hem, något jag inte gjorde. Jo, vi lyssnade mycket på musik (Vi bor på landet, Hur gick det till när farfar var ung...you name it!) men det var ingen som spelade något instrument. Jag saknade verkligen det så därför får jag helt enkelt se till att ge mina barn det jag saknade. Nej, jag kan inte påstå att jag lider massor idag av att jag inte växte upp med musikinstrument men någon skillnad kanske det skulle ha gjort. Jag hade kanske tvättat öronen tre gånger per år istället för två. Ja, vem vet! Öroninflammation har jag haft två gånger i livet. Den första gången var jag sisådär fem-sex år. Den andra gången gick jag i åttan. Jag trodde bokstavligen att öronen skulle sprängas på mig. Det rann vätska ur öronen och jag hörde ingenting men jag klagade inte på det. Det var väldigt skönt att slippa höra en massa skitsnack. Hur som helst, now I am gonna be the musical parent I missed! Annars är jag SKITNOGA med att ta med mig allt positivt från min uppväxt och göra det för mina crazy piglet kids. Vad för saker det är? Ha minigrisar (HAHAHAHA) för att nämna en sak. Nej, vi hade inte minigrisar men vi hade vanliga stora grisar. Jag har ett supersvagt minne av det. Likaså har jag ett svagt minne av att vi hade höns. Lilleman vill att vi ska ha höns så ja, vi får se hur snart det kan bli.

...på tal om att jag håller på att lära mig spela gura!