Detta är en unge och så ska det vara en mamma upptill på tavlan. Då denna tavla är väldigt enkel att göra har jag en förhoppning om att den ska vara klar till Lillmikros fyraårsdag. Ja, ni läste rätt, fyraårsdag! Det är heeelt galet. Något jag har tänkt mycket på är att jag inte längre är småbarnsförälder. Eller, jag anser i alla fall inte att jag är det längre. Jag anser att den tiden är över och nu när den tiden är över kan jag helt ärligt säga 'det är så hjäääla skönt så jag tror jag dör', ahahaha! Jag fattar verkligen inte hur jag orkade när det begav sig men det gjorde jag. 😁✌🏻Jösses vad jag sprang omkring med killarna i dubbelvagnen alltså. HUR orkade jag? I still don't know. Eller så får jag bara inse att jag var ung och stark då. 🙈🙉🙊😅
Anyways så behöver jag skryta lite. Jag avskyr fördomar om diagnoser, sjukdomar och olika funktionsnedsättningar. Mina killar har en kompis som har Downs syndrom och särskilt min 3.5-åring tycker det är roligt att leka med denna kompis och jag blir sååå grrryyymt stolt! 🏅Jag kan inte förklara hur han är mot denna kompis. Han är bara så supersnäll, omtänksam och omhändertagande. Jo, dit jag vill komma är att för mig är det viktigt att mina killar får uppleva att alla är olika och vi har våra styrkor och svagheter. För mig är det viktigt att det är normalt för mina killar att alla är olika och att alla är unika. Så nu vet ni!
Klingelingeling 📢
Class three, the class to be
Forever and for always, till the end of time
