Jo, och så är det på följande vis att vi trodde att vi hade förlorat vår älskade katt Oboy. 💔🐈💔 Hon har varit borta i tre dygn (vill jag minnas att det är). Jag var övertygad om att hon hade blivit påkörd. Trollen och jag gick omkring i bygden och letade efter hennes döda kropp men hon fanns inte. Det finns riktigt sjuka jävlar som spettar djur och det var en farhåga jag hade. Hur som helst så fick vi i princip inse att hon är borta och inte kommer tillbaka. Jag skrev en fin dikt till henne som jag tänkte dela här. Här kommer den:
Du kära lilla katt
Med dig jag aldrig fick fnatt
Du bjöd på goda skratt
Ut i det vilda du for
Du visste var du bor
Granne med några kor
Ut och in genom dörren du gick
Öppna och stänga jag fick
Ty vi hade ingen manick
Så gott du mellan oss sov
För det du hade lov
Inga snarkningar dov
Nu du vandrar på de evigt gröna ängar
Ej mer du sova i våra sängar
...och vem kom hem ikväll om inte vår lilla Oboy! 💋🤩🐈🤩💋
Dikten speglar väl att jag tidigare inte har tyckt om katter men för mig är det viktigt att barn får växa upp med djur så för mig var det en självklarhet att killarna skulle få en katt och när vi fick vår gulliga Oboy började jag tycka om katter. Lilla trollet hade alla möjliga förslag på var Oboy kunde vara; på hustaket, blivit kompis med en hare, rivit en rovfågel som försökt äta upp henne... Jag minns inte allt!
Min lille paparazi (stavning?) ville fota när jag borstade tänderna på storebror.
...och när jag åt hamburgare i ett kaffefilter! Ja, jag är skitfult i glajjor och jag hatar att ha glajjor. Being blind is crappy shit! 🖕🏻👎🏻 Hate it 🖕🏻👎🏻
Häromdagen hittade jag en väldigt spännande bok när jag var på biblioteket! 'Svenska språket på tigrinja', hell yeah! Observera att det är förbjudet att skriva i boken. 🛑🛑🛑
Nu behöver jag sova så att jag orkar röja med trollen imorgon. Det går åt att vara kreativ när man vabbar flera dagar i rad men förutom att leta katt och skriva musik har jag kämpat på med lilla trollets pandatavla. Es ist 22.25 Uhr. Gute Nacht!
Jo, jag måste berätta att jag har så fruktansvärt ont i stortårna så jag tror jag ska dö. Ibland bestämmer jag mig för att jag inte ska vara skitsnål utan helt enkelt lägga pengar på vissa saker. I somras bestämde jag mig för att lägga pengar på ett par riktigt sköna löparskor. Jag hittade ett par Asicsskor på rea för 999:-. Jag tyckte att det var svindyrt och tänkte då att 'dem köper jag'. De är i storlek 39 och skitsmå för att vara 39:or. I söndags när jag sprang 15 kilometer så tröck dojjorna något fruktansvärt på stortårna men det var ingenting jag märkte just då utan det kom på kvällen och igår hade jag en kulm. Idag är det yttepytte lite bättre men igår höll jag på att avlida.
Jag kan berätta en annan historia. Vintern 11-12 gjorde jag exakt samma sak. Jag skulle köpa mig ett par riktigt sköna vinterskor/kängor. Jag satte en gräns vid 1500. Jag hittade en par väldigt fina Timberlandkängor för groteska 1699:-. Eftersom att jag inte skulle vara så sjukt snål så bestämde jag att priset var ok. Jag köpte kängorna och fick väldigt snart fruktansvärt ont i fötterna. Jag har knappt använt dem. För sisådär två vintrar sedan hittade jag ett par vinterkängor med stålhätta på rea för 99:- på Jula. Jag köpte dem och vill inte ha några andra.
Slutsats?
Billig skit kan vara riktigt bra!