På min välgörenhetsblogg finns ett nytt inlägg att läsa. Läs det! :) www.rnmsag.blogspot.se
Förutom att göra väl så tog jag en tur till Fjäderholmarna. Det var en väldigt liten ö men ack så vacker och så fridfullt. Jag satt där på en bänk en bra stund och läste min bok 'Skärmhjärnan'. Ack så rogivande!
Annars håller jag på och försöker lära mig det grekiska alfabetet. Det här tar emot att skriva men såhär är det, med risk för att jag har skrivit detta förut. Innan jag hade fyllt 30 år så tänkte jag att jag inte skulle hålla på och lära mig språk lite halvdant. Jag bestämde att jag skulle kämpa på med min svenska, tyska och engelska, men som ni säkert vet så händer det något i skallen när man fyller 30 år. Huruvida detta är biologiskt betingat eller något 'inlärt' har jag inte en aning om men hur som helst. Dagen innan jag fyllde 30 drabbades jag av galen ångest. Den höll i sig även under min 30-årsdag och dagen därpå. Dagen därefter, det vill säga två dagar efter min födelsedag insåg jag att 'okej, jag är samma person nu som för en vecka sedan så ingen panik'.
Jag drabbades av en 30-årskris. Ja, det är skitpinsamt att säga men det är sant. Jag hade dock inte ångest eller någon kris över att jag 'stod och stampade'. Jag hade vid den tidpunkten avklarat det mesta, för mig, viktiga. Jag var gift (inget man måste vara men det är absolut trevligt att någon står ut med en), jag hade fått mina två efterlängtade busfrön (på den tiden ville jag ha tre men har sedan insett att två stycken räcker gott och väl), jag visste vad jag ville jobba med (vara i lantbruket på ett eller annat sätt), jag hade en fast punkt (i form av boende menar jag då). Så, de stora sakerna i livet hade jag men då jag har ett överdrivet (utan att överdriva) intresse för språk så började jag känna att 'nae, ska jag gå en stor del av livet och inte få lära mig massor av saker som jag egentligen vill lära mig bara för att jag vill lära mig saker ordentligt och inte halvdant? Vad gör det om jag kan vissa saker halvdant? Det är väl bättre att ha små kunskaper än inga alls?' Ja, ungefär så tänkte jag.
Ni kanske minns att jag förra året lånade en bok för att lära mig lite arabiska? Det gick inget vidare. Jag tyckte att det var, för att vara tydlig 'skitsvårt', men jag gjorde i alla fall ett försök och det tycker jag att jag ska ha en guldstjärna för. Ja, jag vet att man inte får dela ut guldstjärnor. Ja, jag tycker i alla fall att jag ska ha en.
Hur som helst, jag har alltid varit fascinerad av olika alfabet och nu, eller förra sommaren, bestämde jag att 'nu ska jag verkligen utöka mina språkkunskaper'. Jag kommer att återkomma till arabiskan men nu är det det grekiska alfabetet jag kämpar på med. Är det svårt? Mja, egentligen inte men vissa bokstäver som finns i det latinska alfabetet finns även i det grekiska MEN de heter något annat! Det blir rörigt i skallen, mohahahaha! Vidare så har grekiskan bokstäver som ser väldigt skojiga ut så, om man nu får säga såhär, vissa bokstäver är svåra att ta på allvar. På allvar!
Några exempel på bokstäver som ser likadana ut men heter/låter olika:
'B (stora B)' finns i det grekiska alfabetet men heter 'vita'
'v (lilla v)' finns i det grekiska alfabetet men har då ett n-ljud
'P' (stora P) finns i det grekiska alfabetet men har ett r-ljud
...och så vidare!
Jo, jag vill säga detta. Det var faktiskt för några månader sedan som jag började kämpa med det grekiska alfabetet och när jag var i Stockholm träffade jag en herre som kom från Grekland. Jag blev eld och lågor och ville prata med honom men jag kunde inte ett enda ord. Jag kunde bara 'omikron' som är det grekiska namnet på bokstaven 'O'. Det kändes lite knasigt att försöka imponera genom att säga 'omikron' så jag höll tyst och det gjorde jag kanske bäst i.
Nu orkar jag inte skriva mer, baj baj!
Jo, men vänta. Dit jag vill komma är; när jag fylld 30 insåg jag att jag en dag kommer att dö. Det är vanligt att barn och unga ser sig som odödliga men i mitt fall så insåg jag att 'åren tickar på. Ska jag hinna med allt skoj jag vill göra så får jag sätta fart'. Samtidigt har jag den livsåskådningen att 'när jag är död så lider jag ändå inte av allting som jag inte hann med'. Samtidigt, jag har inte en aning om vad som händer med oss när vi har trillat av pinnen så vad jag ska tro vet jag inte...men ska jag tro något så tror jag att vi ska göra så mycket roligt som möjligt nu när vi ändå finns! :P
