Den gode samariten

Idag har jag premiärsimmat i Vadstena simhall. Jag har inte varit där förut men det gick så bra så. Efter min tremilamarch i maj månad är jag fortfarande förstörd i fötterna. Jag använder fotvalvsinlägg men jag upplever inte att det gör någon skillnad. Jag utgår från att det ska ligga som en kudde under foten och liksom lyfta upp foten så att det inte blir lika mycket tryck på trampdynan. Vad denna kudde dock inte har med i sina beräkningar är att somliga har två meter höga fotvalv. Jag har galet höga fotvalv. Jag är slut på idéer, frustrerad och allmänt ledsen över detta. Jag pratade med vc häromveckan och det var de som rekommenderade att använda fotvalvsinlägg. Jag får väl ringa snart igen och säga att jag inte blir bättre. Nu tror ni att jag skojar men det gör jag inte. Min stora skräck är att jag ska drabbas av kallbrand och behöva amputera tår. Skratta ni! Ni vet inte hur ont jag har och hur besvärad jag är eller hur detta känns. Jag vill kunna springa och promenera men jag går inte mer än nödvändigt. Med facit i hand, var det värt att traska nästan tre mil i värdelösa skor? VERKLIGEN INTE!!! Det får jag betala för nu. 

Jag håller i alla fall igång med hjälp av pole och simning nu när jag inte kan springa eller promenera. Måtte jag bli bra i mina onda fossingar. Snälle gode Gud, var barmhärtig!

Snart ska jag plocka rönnbär och nypon. 😁