Ojojoj, så ledsen jag är över situationen i Ukraina. Jag har ingen anknytning dit men det har ingen betydelse. Vi är alla människor. Hur beter vi oss mot varandra? Hur ska detta sluta? Jag kan säga att de spår som satte sig i mig när jag var liten, fyra-fem-sex-sju år, under inbördeskriget i forna Jugoslavien kommer aldrig att försvinna. Jag minns så väl när min pappa tittade på nyheterna och jag satt på honom (han låg ned i soffan och jag satt på hans sida 😂) och det var pansarvagnar som åkte omkring. Detta skulle kunna bli ett oändligt långt inlägg.
Jag vill skriva att jag igår hade kontakt med Gespars vänner för att höra om min fadderfamilj. Jag fick veta att familjen hade fått möjlighet att köpa blöjor till ett av barnen tack vare mitt bidrag. Det känns skönt att höra! ❤ Kan inte människor stötta varandra istället för att skjuta och bomba ihjäl varandra?
Är människan ond eller god?
