Jo, det är såhär att jag har börjat se ett mönster. Sedan jag blev mamma och fick fast anställning så har jag ju ett antal veckors semester på somrarna. Två-tre månader före semestern har jag börjat få ångest. Min hjärna säger 'jag vill ha semester NU, inte om två-tre månader' och när jag då inte bara kan stanna hemma och ha härlig semester så skapar det ångest i min hjärna. Nu har jag tack och lov bara två arbetsveckor kvar men ångesten sitter där som en liten (eller stor) papegoja på min axel och påminner mig. Jag kämpar på med att uppåttjacka mig med träning och ja, det är fantastiskt medan jag tränar men sedan är det som vanligt.
Jag har fått lära mig att ångest är en känsla som kan dyka upp när man har stark rädsla. Vad jag skulle ha stark rädsla för vet jag inte. I mitt fall handlar det om att jag inte längre orkar tänka på jobb. Jag vill sova ut, komma från tjatiga rutiner, slippa packa matlådor, slippa packa skolväskor och allt det jag gör VARENDA DAG!..men kroppen är ju en manik som är svår att förstå så varför inte slänga in lite ångest här och var? 👍🏻
By the way, mina fotledsvikter verkar ha effekt på buken! Är det jag som är felskapt eller är det normalt?