Tjosan!
Nu kommer ett gladare inlägg! =D Jag var väldigt ledsen när jag hade ont häromdagen. Det blir lätt så. Jag hade verkligen sett fram emot Älvanloppet. Det är bara fem kilometer men det spelar ingen roll. Alla lopp är viktiga. Vi behöver springa. Vi är gjorda för att springa. Hur som helst så tänkte jag berätta vad det var som hände.
Såhär var det: jag och mina trollungar voro på Bill och Bulls lekland i Motala. Vi hade JÄTTEROLIGT ända fram tills jag skulle vara jättesnärt och smidig och hoppa på ett ställe. Jag kunde inte hoppa där så jag landade somehow på låret och fick JÄTTEONT! Först var jag rädd för att jag hade brutit lårbenet. Jag har aldrig brutit mig så jag vet inte hur det känna. Dem jag har frågat säger att det faktiskt inte gör så fasligt ont då kroppen har sitt eget bedövningssystem. Det gjorde väldigt ont i låret men inte så fasligt ont så då tänkte jag att det är kanske brutet men jag kunde gå så då trodde jag inte längre att det var brutet. Det som hände var att lårmusklerna fick sig en jädra kyss (jag tycker att man ska kunna skoja mitt i elände). Inte för att jag är jättetung men det blev helt enkelt ett väldans tryck på låret. Jag har ett grant blåmärke. Vidare fick jag ont i ena axeln/överarmen och den andra underarmen och så fick jag något som känns som nackspärr.
Idag fredag är jag mycket bättre än i måndags, tack och lov. Sedan är det också som så att jag har en jättehemlis inbokad och man kan inte vara halt och lytt när man gör detta så det är främst detta som gjorde mig så jättejätteledsen men det ska gå bra när det väl sker. Vad det är för något jättehemligt får ni veta efteråt, MOHAHAHAHAHAHA!
Jo, jag hade ju bestämt att jag skulle gå på gymintro och sedan köra ett pass efteråt men det borde gå bra att göra nästa vecka istället. Då borde jag vara så pass repad. Sedan har det varit smått frustrerande att inte kunna hålla igång då jag tydligt märker vilken positiv effekt mitt hålligångande har på mig. Jag är mycket gladare, sover mycket bättre, orkar mer på dagarna, påverkas mindre av negativitet utifrån (ex alla eländiga nyheter) och väldigt mycket mer.
...men nu är jag helt klart på bättringsvägen och jag ska snart gå ål in på styrketräning, eller kanske inte ål in men jag ska ta det seriöst. Vidare är jag s glad över alla fantastiska människor jag har runt mig som stöttar mig i alla mina galna projekt. Jag har två personer som hjälper mig med ryskan och alla jag pratar med (som står mig nära och därmed känner mig) hejar på mig i mina lopp och i min träningsutveckling.
Något väldigt intressant som har hänt är att jag har blivit inte trött på mitt jobb längre. Nej, jag vet inte hur jag ska uttrycka det men tidigare har jag ju skrivit att jag är trött på mitt jobb och vill gå vidare men såhär är det: jag har verkligen insett hur bra jag har det på mitt jobb (det ljuger jag inte om). Jag tror en orsak till min trötthet på jobbet har varit att jag under en tid inte jobbade så effektivt. Jag latjade omkring (nej, inte latjade men jag vet inte vad jag ska kalla det) och jobbet blev inte alltid så effektivt men nu hjädrar har jag rannsakat mig själv en del och insett att hallå 'här kan jag bli mer effektiv'. Jag har också tänkt en del på hur vi kan jobba ännu mer förebyggande för att minska på mastiter och några förändringar har vi gjort där. Jag tycker också att jag har blivit bättre då att upptäcka saker i tid, exempelvis om ett djur ser lite hängigt ut. Som det ser ut nu så kommer jag fortsätta som djurskötare. Jag kommer inte ansöka till husdjursteknikerutbildningen. Ibland behöver man få ett slags smäll i skallen för att inse att 'hallå, hur bortskämd är du snorunge?'
Hur som helst så håller min fadderorganisation på och kollar på hur vi kan hjälpa min familj med huset. Vad jag kan tycka är bekymmersfullt med att vara fadder är att jag har ju pengar, en bristvara där det är fattigt, men samtidigt har ju jag mina räkningar, mina intressen (man får inte sluta leva för att andra har det jävligt) och mina oförutsedda utgifter. I västvärlden behöver man ha (kanske endast min åsikt) ett lager vid just oförutsedda utgifter men hur som helst så gör jag vad jag kan för att någon som lever i extrem fattigdom ska få det liiite bättre. Jag fortsätter med att handla så mycket begagnat som möjligt till mig. Jag har förresten myntat ett väldigt skojigt uttryck. Vill ni höra det? Det lyder 'nej, jag köper inte vita begagnade stringtrosor.' Det jag köper begagnat är jeans, tröjor, t-shorts, jackor, skor och dylikt.
Vidare, nästa år fyller jag 35. Nej, jag skäms inte över att erkänna det. Det är sant. Don't lie! I alla fall så håller jag på och anordnar ett 100-årskalas. Jag fyller 35, en vän fyller 35 och en annan vän fyller 30. Tillsammans fyller vi 100 år! Kul va?!
Förresten så har jag köpt ett jättefint block i vilket jag skriver alla möjliga anteckningar. Sedan 2.5 år har jag min träningsdagbok där jag skriver upp det jag faktiskt gör och olika typer av resultat men i detta block är det mycket planering av bland annat träning men väldigt mycket mer. Bland annat håller jag på och skriver ihop en inbjudan till folket i Sörping som jag vill fira min 35-årsdag med!
Jo, jag måste skriva detta också. Jag har en tanke om att ta min viktväst till LDG. Den vägen fem kilo. Jag använder den mycket och är väldigt nöjd med den men eftersom att jag vill öka min träning utan att lägga mer tid på träning så tänkte jag att jag kan ha den på mig i LDG. Då får jag MASSOR av gratis träning. Låt säga en vecka då jag jobbar fyra dagar. Då får jag 32 timmars extra träning PLUS betalt! Ja, jag är en skitsnål jävel, MAMAMAMAMAMAMA! Nej, HAHAHAHAHAHAHAHA skulle det stå. Hur som helst så har jag en tanke om att skaffa mig en tiokilosväst att ha hemma. Nu orkar jag inte skriva mer. To be continued! Love!
Jag orkar inte korrekturläsa så shit in felstavningar, feltryckningar uzw, in der Unendlichkeit!
