Igår kväll var jag skitorolig och i världens klimakterie. Min hjärna hittade på historier om att min lille Lilleman skulle komma hem kanonledsen för att han hade blivit mobbad. Det som hände när jag träffade honom var att han längtade till i morgon för att han ville åka till skolan! 🤗 ...och här gick jag och klimakterade och PMSade och var alldeles oredlig.
Saken är den att jag vet hur fruktansvärt elaka barn kan vara och hur lätt är det för barn att säga ifrån? Jag kämpar på med att vara närvarande och öppen om mycket här i livet. Jag har sagt till mina trollungar att de kan säga allting till mig, hur konstigt det än verkar och jag tror verkligen att de berättar om någon är elak.
Vi har redan avverkat och sagt upp bekantskapen med en elak unge som inte kunde tåla mina barn och detta är en viktig del som barn behöver lära sig. Elaka människor raderar man ur sitt liv, fortsätter leva och hittar riktiga vänner. En och annan chans tycker jag att folk kan få men sedan är det stopp. 🛑
Några råd jag vill ge er:
-var aldrig rädda för att säga upp bekantskaper. En effekt blir lätt att fler personer faller ur umgängeskretsen och vad gör det? Är de inte riktiga vänner är de inget att ödsla tid på.
-var inte rädda för att göra orosanmälningar. Är barn elaka har föräldrarna brustit.
-ta inte skit!
