Why is Arabic beautiful?

Min hjärna går ofta på fullvarv kring roliga saker jag vill göra och jag tycker ju att det är så superhäftigt med språk. Jag har alltid velat lära mig ryska/det kyrilliska alfabetet. Som vuxen har jag även blivit supersugen på att lära mig arabiska så för att med en gång komma till mina hemska i-landsbekymmer så har jag kollat lite på olika språkkurser. Det finns oerhört många kurser jag är intresserad av och de kör igång i sisådär august. Mitt groteska i-landsbekymmer är bara det att jag ska fortsätta med pole dance i augusti så det blir knepigt att få in även en språkkurs, moahahahaha! Med andra ord, nu kommer jag gå omkring och superlacka över att jag behöver vänta till typ januari med att börja en språkkurs, HAHAHAHAHA! Förutom att läsa ryska och arabiska så vill jag gå kurser i tyska och jag tror även engelska.

Hakuna matata

Killarna ville att jag skulle läsa Mammu Mu.

Visst, inga bekymmer! 🤓

Love Life

Det finns mycket här i världen som man kan vara bitter över men att gå omkring och vara bitter mår man inget bra av så jag kämpar på med att fokusera på saker som är viktiga för mig.

Jag har under ett par veckors tid gjort en del förändringar i mitt liv. Nu kan ju detta låta väldigt fånigt men för mig har det stor betydelse. Jag har tagit bort Fisbok-appen på min telefon. Detta för att jag går in på Fisbok varenda liten sekund jag har över. Ja, tyvärr hör jag till en av alla de (dem?) och jag vill inte höra dit och jag kan väldigt ärligt säga att jag tycker inte att Fisbok är särskilt märkvärdigt längre. Jag tycker mest det handlar om att visa upp vad man har och skapa något slags status över det. Vidare väldigt ärligt så funderar jag på att avsluta mitt Fisbokkonto. Jag tycker inte att det bidrar med något nämnvärt positivt. För mig finns det dock två viktiga saker med Fisbok. 1) jag kan hålla kontakten med alla jag träffar jorden över, 2) alla köp- och säljgrupper som finns är fenomenala. I övrigt känner jag mest nej, nej, nej och nej! I nuläget lutar det åt att jag kommer avsluta mitt Fisbokkonto för att sedan skaffa ett nytt för att endast enklare kunna hålla kontakten med alla fina människor jorden runt och för att ha åtkomst till köp- och säljgrupper. I övrigt kommer jag inte vara särskilt aktiv. 

Dessutom, jag är en sjukt omodern person så jag har inte alltid vetat att de bilder man tar med telefonen sparas viralt (ja, garva ni) så jag har trott att jag har 'varit tvungen' att ha kvar min Fisbok för att inte förlora bilder som jag har lagt upp där men nu råkar jag veta att bilderna finns i luften.

Vidare, nu har jag låtit trycka en tröja som jag kommer ha på mig när jag är ute på mina 'hjälpa hemlösa-projekt'. Bild kommer när tröjan är klar, hehe. 

Jo, när jag gick på högstadiet och gymnasiet hade jag en bild i huvudet av mig själv som vuxen och hur jag skulle vara och leva då. Till viss del lever jag så men en stor bit saknas också. Detta mycket för att jag sitter på Fisbok istället för att leva det liv jag verkligen vill. Nu har jag i alla fall avinstallerat Fisbok och så har jag skickat efter några broderier jag ska ägna mig åt. Jag älskar att brodera och jag har äntligen återhämtat mig efter Lillemans broderi. Jag ville bara spy på den (uttryckligen och inte bokstavligen eller bildligen) tavlan men nu så har jag pustat ut och är redo för nya broderiprojekt. Vidare (ett ord jag tycker är väldigt bra) så kommer jag ägna mycket tid åt att läsa intressanta böcker. På både högstadiet och gymnasiet läste jag väldigt mycket böcker men så kom Skitbokeländet och fuckade up hjärnan så nu ska jag fucka hjärnan till rätta. 

Sedan finns det en sak till jag har gjort men den saken är lite hemlig, hehe...... 🙉🙊🙈

Det finns väldigt mycket mer jag kan skriva men klockan är 22:59 så jag orkar inte. Puss puss! 😘

Crusifix

Dagens övning!

Att bukmuskulatur i vila hänger ut är en bonus. 👌🏼

Planer och utveckling

Planer och utveckling

Nu finns det ett nytt inlägg på min välgörenhetsblogg. Som det går att läsa där så är detta någonting jag verkligen tycker är roligt och kommer att fortsätta med.

I Support Drivers Against Child Abuse

Jag hade tänkt göra en fortsättning på föregående inlägg där jag fortsätter rabbla upp saker som ger mig ångest och/eller dåligt samvete men vi får se när det kan tänkas bli klart, om det blir klart. Om det inte blir klart så kan jag skriva här och nu att listan på allt man mår pyton över i samband med sitt föräldraskap har inget slut. Hur man än gör känner man sig dålig på ett eller annat sätt.

Hur som helst så hittade jag häromveckan organisationen 'Drivers Against Child Abuse (DACA)' . Det var ju ett sammanträffande med tanke på föregående inlägg. I egenskap av att vara förälder så kan jag säga följande; barn kan vara så sjuuukt, fruktansvärt, oerhört enormt påfrestande. Man håller på att slita sitt hår stundtals. Alltså jösses vad de kan gå en på nerverna MEN att ge sig på ett barn fysiskt eller psykiskt, ALDRIG ALDRIG ALDRIG gör man det! Punkt slut! Det finns ingenting att diskutera. Därför var jag tvungen att köpa en snajsig tischa och några emblem (eller vad det heter). Så nu vet ni det! 

Annars har jag jobbat lite med mina musikprojekt. Eller nja, jag har skrivit lite musik. Eller för att vara tydlig, jag har skrivit en till låt och håller på med två till. Komponera melodier kan jag absolut inte. I maj förra året skrev jag en låt som jag sedan spelade in (jag använde en befintlig melodi och skrev en egen text till) . Det är bland det mest roliga jag har gjort. Vi får se om jag kommer spela in fler låtar, hehe! 😁 Den låten jag spelade in handlade om hemlöshet. Jag funderar på om jag ska skriva en låt om barn i utsatthet. 🤔 Det blir nog ett jobbigt projekt men också nyttigt.

Ja, så ser läget ut just nu. Jag har haft en tuff vecka på grund av värmen men när det inte finns några alternativ (ett jobb som mitt måste utföras varje, varje, varje dag) är det bara att köra på och ska jag vara ärlig så reflekterar jag inte så mycket över värmen just när jag håller igång. Det är väl någon överlevnadsinstinkt, haha!

Imorgon tar vi en tur till stan för att åka tåg, buss och spårvagn. NRKPG is the shit alltså! 💩💩💩 Annars har jag under någon veckas tid varit superlack på ett enormt i-landsbekymmer som jag lider av. Jag vill ju gå nivå 2 på pole dance men det kommer  vara på dagar och tider som inte alls passar mig så jag kommer inte gå nivå 2. Istället ska jag gå en så kallad fokuskurs. Ja, här snackar vi hemska i-landsbekymmer. Vad var det mer jag skulle skriva? Jo, jag vill ju åka till New York State i november men på grund av alla mina hemska i-landsbekymmer (och Coronatjofräset) så är jag supervelig med hur jag ska göra. Om vi vid den tiden får flyga igen till världens alla hörn så kan jag nog åka i alla fall MEN så finns det då diverse hemska i-landsbekymmer som ställer till det för mig, grrrrrr! 

:(

Nu tänkte jag försöka mig på att gör ett inlägg som jag på flera olika sätt tycker är väldigt svårt att skriva. Det är svårt bland annat för att jag vill skriva om positiva saker, vara rolig och jag har som specialitet att vara ironisk i mina inlägg. Det jag ska skriva om är varken positivt eller något man kan vara ironisk kring. Jag har även svårt för att skriva detta inlägg för att jag ofta tänker i bilder och inte i ord. Det finns ett visst namn för att tänka i bilder och inte i ord men jag minns inte vad det heter. Hur som helst så leder detta till att jag i vissa fall har svårt för att uttrycka mig i skrift (och även i tal). Vidare, det jag ska skriva om 'hade kunnat vara jag', lite åt det hållet. Jag är också så oerhört äcklad av det jag har läst så jag har av den anledningen svårt att sätta ord på vad jag tänker. Äcklandet blockerar mina tankar. Vidare, jag vet att detta är något som sker dagligen och är helt enkelt vardag för många- något som äcklar mig oerhört mycket.

Innan jag skriver om händelsen vill jag förtydliga att: jag känner inte personen i fråga, jag var inte där, jag har inte sett eller hört något och enligt svensk lag är man oskyldig fram tills man blivit skyldigt dömd. I det jag kommer att skriva utgår jag endast från det jag har läst.

Okej, häromdagen läste jag om en 25-årig mamma som står åtalad (jag kan inte alla turer inom svensk domstol så häng inte upp er på om det heter något annat) för våldtäkt (och kanske även fler punkter) mot sina barn. Jag fick ingen klarhet i hur gammalt det ena barnet är men det andra är född -17, samma år som min Lillmikro... Hur ska jag fortsätta?

Nej, jag hittar inga ord!
Jag rabblar istället upp några punkter på saker som ger mig oerhört dåligt samvete:
-när killarna så gott som har tjatat hål i skallen på mig om samma sak och jag ryter 'MEEEN SLUTAAA TJATAAA.'

-när grabbarna gapar och skriker och jag skriker åt dem att inte skrika! Huga vilken ångest jag får.

-när jag behövde säga till Lilleman att vi inte kunde åka till Oslo. Jag kände mig som världens sämsta mamma.

-när killarna skriker att maten är äcklig och jag ryter 'AMEN SKIT I ATT ÄTA DÅ. NI ÄR VARKEN UNDERNÄRDA ELLER HEMLÖSA.'

-de månader jag inte kan sätta över pengar på killarnas sparkonton.

-de kvällar jag är så trött så jag tror jag ska dö och inte orkar läsa godnattsaga och killarna skriker för de vill att jag ska läsa godnattsaga.

-de kvällar jag är iväg på något och inte träffar killarna på kvällen.

-de helger jag jobbar kan jag ha ångest DeLuxe över alla de timmar som går till spillo (till spillo=förlorad tid med killarna).

-när jag är några dagar sen med att ta på killarna sommarkläder, vinterkläder, regnkläder med mera.

-när killarna vill visa mig något och jag inte orkar glo och försöker hitta på alla möjliga ursäkter för att slippa glo. Fyyy, vilken ångest.

-när jag är iväg med killarna och vi inte hinner göra allt roligt som jag har planerat. Då känner jag min väldigt värdelös.

-jag kan göra många många punkter!

 Jag kan berätta för er om två händelser jag minns så tydligt!
1. Jag vet att fosterfett är oerhört bra för en nyfödd bebis. Det skyddar och smörjer huden. Därför anser jag att en nyfödd bebis behöver inte bada på ett bra tag MEN när min Lilleman var åtta dagar gammal var min ångest så outhärdlig att jag var tvungen att bada honom. Jag var SKITRÄDD för att det skulle komma en oanmäld SOC-inspektion och att tanten skulle tycka att Lilleman var skitig så jag var tvungen att bada honom så att tanten inte skulle ta honom. Det kom aldrig någon tant och inspekterade. Jag kan tillägga att Lillmikro var tre veckor första gången jag badade honom. Jag kan även tillägga att båda killarna har varit bra skitiga flera gånger som jag har lämnat dem på förskolan. INGEN har sagt eller gjort något. Förskolefröknarna vet hur, rent ut sagt, jävligt det kan vara att bada små barn som vrålar och skriker och absolut inte vill bada!

2. När Lilleman var kanske tre-fyra månader gammal (han kan ha varit äldre, jag minns inte) så ringde jag 1177 och vårdcentralen sammanlagt tre gånger på typ en vecka. Sedan vågade jag inte höra av mig mer. Jag trodde de skulle göra en orosanmälan om att de misstänkte att jag hade Münchenhausen by proxy. Nej, jag skojar inte!

Jag kan skriva oerhört mycket mer men jag slutar här.

...och så finns det föräldrar som våldtar eller utför handlingar som går att jämföras vid våldtäkt. Fy fan alltså, fy fan!