Vad har jag gjort idag då?

Jo, jag har blivit sparkad av en kviga, hahaha! Fy sjutton vad det gör ont, hahaha! Sådant klipp vill jag också ha i skankerna! Btw, idag har vi fått information om vårt fadderbarn. Man får ju inte, av förklarliga skäl, berätta så mycket men vi är nu i alla fall faddrar till en tjej i Zimbabwe. Ja, jag och killarna är det! Nu återstår det bara att se när vi ska fara dit. Dreaming on, dreaming on...!

Vad har jag gjort idag då?

Jo, jag har klippt kvigor. Det är högst normalt på mitt jobb. Jag har också gjort en ko trespent. Det är också högst normalt fast mindre roligt. BTW! Idag av alla dagar de 10.5 senaste åren har jag unnat mig en ny sport-BH till LDG! Nej, jag skojar inte. Fram till idag har jag använt samma sport-BHar som jag använde när jag var på Island för *HOST HOST HOST* 10.5 år sedan. Skojar ni att de är slitna, mohahaha! Dessutom, efter 10.5 år är jag inne på min fjärde LDG och ÄNTLIGEN har jag en arbetsgivare som vill ta mig till högre höjder. Ja, det kan ju låta roligt men så är det. Äntligen jobbar jag på en gård där jag har mycket större ansvar än vad jag haft tidigare och det är sååå roligt. Jo, en del dagar är tunga men det är de oavsett vad man jobbar med! Ja, det är tungt att bära kor. Vad en mjölkko väger? 500-600 kilo sisådär!

Min vän ångesten

Igår var vi i stan och gick ett varv på bland annat Jula. Där hittade vi vinterstövlar till Storfis. Stövlarna kostade bara 129:- så jag ville köpa hela lagret och ge till barn som inte har vinterskor/stövlar. Vidare, Jeanette i tv-programmet Tunnelbanan, som har sidan 'Vid din sida- Stockholm' (typ så heter den), hade inför någon vinter samlat in pengar för att sedan köpa vinterstövlar till hemlösa. Enligt det jag minns så var det på Jula hon köpte stövlarna så när jag fick se sådana eller liknande stövlar så spelades det klippet upp i mitt huvud. Angush (Nä, hur stavas det?) hello!

För coolt

Det här är ju bara för coolt för att vara sant! Nu ska jag försök göra en lång historia kort. Det går nog dåligt. Här kommer den: när jag gick på gymnasiet hade jag tre hål i brosket i höger öra. En vacker dag tog jag dock ur örhängena på grund att jag hade väldigt ont i brosket och inte kunde sova på höger öra. Jag hade små knölar runt hålen och mitt brosk var allmänt fult och knagligt. Jag funderade helt seriöst på om jag skulle låta ta bort knölarna med laser (om det nu går. Det vet jag inte, mohahahaha). Hur som helst så har jag de si så där två senaste åren lagt märke till att brosket har blivit väldigt slätt. Jag har även observerat att själva hålen funnits kvar på framsidan av örat men varit igenväxta på baksidan. Ikväll kom jag på att jag skulle se om jag kunde lyckas trycka igenom ett örhänge i varje hål. Jag inspekterade örat och insåg att det faktiskt fanns bara ett litet hål kvar på framsidan av örat. De två andra har visst växt igen men hur som helst så badade jag ett örhänge i klorhexidinsprit, spritade även i och kring hölet och tröck sedan i örhänget...och vet ni vad? Det hade ju inte växt igen!!! Det är minst nio år sedan jag tog ur de tre örhängena och fortfarande var ett hål inte igenväxt, helt galet ju, haha! Jag har faktiskt funderat fram och tillbaka på att ta ett nytt hål i brosket men nu behövs ju inte det! :D


Jo, jag vet att hölet sitter femton meter in i örat men det ser ni inte om jag inte skriver det utan ni tycker bara 'wow, vad coolt!' Något jag inte har berättat ännu är att jag faktiskt har fått en tid till att tatuera in Lillmikros namn och stjärntecken och jag funderar på att låta göra en, enligt 99.9% av allt jag läst, riktigt daithpiercing samtidigt. När jag ska tatuera mig? Det är hemligt, mohahaha. Det får ni inte veta förrän efteråt! :D Vilken studio det blir? Jo, men det kan jag avslöja. Ajsomfantattoo, eller hur man skriver det. Det ska kanske vara 'Aj som fan tattoo'. Jag vet inte, hahaha! Var jag i sådana fall vill ha min daithpiercing? I höger öra! :D Jag sover i princip bara på vänster sida så jag vill inte 'förstöra (förstå mig rätt)' den sidan. Jag måste kunna sova på den sidan och det kan jag inte om jag piercar en broskdel på den sidan. Brosket är jättesvullet efter en nygjord piercing. Det tog cirka sex-åtta månader innan min rookpiercing (ja, för det är vad det är) hade läkt så jag kunde inte sova på höger sida på sex-åtta månader. Å andra sidan har det inte gjort så mycket då jag knappt sover på den sidan, hehehe! Visst är det spännande? :D Jag vill förresten minnas att det var i oktober förra året (ja, förra året var det men var det i oktober?) som jag lät göra min rook (daith enligt en somlig) så nu firar jag ett år med den, hehehe! BTW, ser ni hölet i mitt lilla tryne? Kan ni föreställa er vad som hände med mitt smycke? Jag tror det var något väldigt klassiskt som hände. Rätt och slätt, eller kort och gott eller vad man säger, så hade jag tvättat av ansiktet (jag var i LDG) och skulle torka ansiktet med en frottéhandduk och vad händer då? Jo, det väldigt klassiska att pärlan fastnar i handduken, åker ur, flyger iväg på golvet och nej, jag kan inte för mitt liv hitta den...men jag är inte ledsen för det! :D Jag har fler, en i alla fall, hehehe! Jag kan säga som så, det var inte den första näskrok, som det så vackert heter, jag lyckats förlora.

Plantagen

Idag har jag äntligen kunnat åka till Plantagen och köpa krukor, växter och jord. Det blev dock endast två små växter som nu står i killarnas rum. Jag har som sagt en drös Aloe veraskott (som sitter i ett glas med vatten) som jag ska plantera. Sedan har jag några andra växter som jag ska dela på och så har jag några som jag ska slakta, mohaha! Lyckas ni sköta om juckapalmer (visst är det så de heter?)? Det lyckas inte jag med så nu ska jag slänga några stycken och sätta Aloe vera istället! :) Vad för krukor jag har köpt? Vita släta! Jag tycker visst att det är fint med mönstrade krukor men jag tycker det är jättesvårt att få saker och ting att passa ihop. Jag har noll sinne för heminredning så det blir en stil på tapeten, en stil på gardinerna, en stil på tavlorna, en stil på lamporna, en stil på (på tal om) krukorna...uzw, in der Unendlichkeit!..så nu har jag lärt mig att skippa massor av mönster och färger, hehehe!

Tjohejsan

Det har varit fullt ös hos korna. Imorgon är jag ledig! 😁 Det är väl behövligt. Jag och vilddjuren ska fara till Plantagen. Jag har så länge velat åka dit. Jag behöver köpa krukor och jord. Jag har massor av Aloe veraskott och lite annat som jag vill plantera. Jag behöver också sätta chilifrön och lite annat så att vi får till nästa sommar. Jo, det finns gånger då jag ligger före min tid men det är högst ovanligt. Det blev många meningar som började med 'jag'.

Vilohelg

I helgen har jag varit hos korna. Det innebär att jag även har haft vilohelg. Ja, det gör det för jag går upp 35 minuter senare än vanligt på morgonen och jag sover en stund mitt på dagen. Idag kalvade två kvigor. Imorgon fortsätter jag att röja hos korna.

Redneck Mum- Sharing and Giving

Nu har jag gjort slag i saken och skapat en blogg i vilken jag skriver om mitt arbete för, för att citera 'För utsatta människors rätt till ett värdigt liv'. Ni hittar den bloggen här. Nu hoppas jag att detta kan bli något långvarigt. Eller, det ska bli något långvarigt! :D Vad jag kommer att skriva om i den bloggen? Jag kommer att berätta om hur jag går till väga i mina projekt. Jag kommer att berätta om mig och hur jag tänker kring vad man kan göra för att minska fattigdom och utsatthet. Miljön är även en viktig punkt för mig så jag kommer att dela med mig av tips på hur vi kan minska miljöpåverkan. Ja, jag har lösningar på allt! Eller inte men som man säger 'ingen kan göra allt men alla kan göra något' och för att tillägga min fortsättning 'och tillsammans kan vi göra mycket'!

Som kroniskt sjuk arbetsnarkoman och småbarnsförälder har jag en hel del om mig och kring mig så mitt arbete för utsatta människor sker helt och hållet på min fritid. Oftast har jag inte så mycket fritid men man får också se till att skapa sig fritid (läs skicka iväg karln med kidsen) och på den fritid man har bestämmer man själv vad man vill göra. Jag har ju en drös intressen som jag helt enkelt inte utövar nu när jag har småbarn men mitt intresse för utsätta människor prioriterar jag högt och kommer därför se till att jag har tid till det! Vilka intressen det är jag inte utövar? Läsa böcker, studera tyska, gå på träningspass, handarbete...you name it!

Utifrån erfarenhet vet jag att mitt arbete kommer att ske mer eller mindre intensivt i perioder. Under två månaders tid kan jag komma att jobba med ett projekt så gott som varje dag. Sedan kanske det dröjer ett år innan jag startar ett nytt projekt, som ett av mina favorituttryck lyder 'ingen kan göra allt men alla kan göra något'. Viktigt att tänka på är också att vi som har det gott ställt kan inte sluta leva för att det finns människor som har det sämre ställt.

Hur som helst, just nu väntar jag på information om mitt fadderbarn, som jag och killarna ska få i Zimbabwe, och på mer respons till min nuvarande insamling. Jag har fått väldigt positiv respons. En leverans med vinterjackor har jag fått och några har sagt att de ska skänka. Jag känner bara att jag inte kan slänga mig över folk, så att säga (HAHAHA), så det får gå en tid till innan jag kontaktar dem om inte de hinner först! Dessutom var det så sent som igår som jag satte upp en lapp hos mina kollegor och en lapp hos mina chefer på ett av mina jobb så de måste ju först och främst hinna se min lapp och sedan fundera och sedan gå igenom vad de har och sedan ditt och sedan datt och sedan det och sedan...zzzznark! *jag och min dåliga sida överexalterad* MOHAHAHAHAHAHAHAHA!

Ett steg

En leverans med kläder har jag fått till min insamling. Idag satte jag upp en lapp på det jobb jag har varit på idag. Imorgon ska jag svänga förbi på ett annat av mina jobb och sätta upp en lapp. Hubby har lovat mig att baka muffins som jag kan ta med när jag ska lämna min insamling! *Best Hubby* 😊 Jag hade en tanke om att köpa lite mat att skänka till RIA men jag skrev med dem och fick till svar att de inte behöver hjälp med mat så jag funderar nu på att istället köpa lite hygienartiklar.

Jag funderar på att starta en särskild blogg, gillasida eller liknande för just mitt arbete för en bättre värld. Här kommer dock några av mina dåliga sidor in. För det första har jag väldigt svårt för att komma på ett seriöst namn. Jag älskar ju att vara plojig, HAHAHA! För det andra så har jag väldigt svårt för att hålla mig till ämnet. Jag börjar just att ploja och vara rolig så det blir väldigt oseriöst, HAHAHA! För det tredje, jag tröttnar efter ett tag och lägger ned min sida/blogg eller vad det kan vara...så med detta sagt, eller skrivet, klarar jag av att komma på ett seriöst namn, hålla mig till ämnet och sedan inte tröttna?!! Ja ni, den som lever får se. To be continued!

RIA

Igår kväll hade jag väldigt svårt för att somna så i brist på annat skapade jag ett evenemang där jag samlar in vinterkläder och skor som jag sedan ska skänk till RIA i Norrköping. Jag vill ju inget annat än att åka till Oslo och ge vinterkläder till den man jag bjussade på macka och banan. Grejen är bara den att det kommer att bli sjukt dyrt så därför får jag gottgöra (ja, det är så det känns) genom att ge kläder till någon annan. Jag har inte riktigt något slutdatum men jag tänker att senast i början av december ska jag lämna kläderna och skorna och förhoppningsvis lite annat. Tvål, schampo och dylika saker går ju också åt!

Denna bild är från förra helgen då vi var i Skåne.

Love, peace and unity

Siberia, the place to be

Oslo

Förra sommaren var ju jag och Lillmikro på semester i Oslo. Minns ni att jag köpte en macka, en banan och en flaska med vatten till en hemlös herre? Ja, jag gav även en halv pizza till en annan hemlös herre. Ja, och så erbjöd jag en narmoman en banan men han ville inte ha en banan. Hur som helst, den mannen jag gav mackan, den tänker jag väldigt mycket på. Just nu vill jag bara åka till Oslo och köpa honom vinterskor, vinterjacka, termobyxor, mössa, vantar och en sovsäck och självklart bjuda på mat men jag har inte de pengarna just nu! *MEGAÅNGEST DELUXE*

Fredag

På Fisbok delade jag videon som visar hur kobolt utvinns! INTE EN ENDA KOMMENTAR! INTE EN ENDA TYP AV REAKTION! Sanningen är helt enkelt för svår för många. Själv kommenterade jag inlägget med 'Som den stora glädjedödare och antivästerländska person jag är vill jag dela detta klipp som visar hur kobolt utvinns. Kobolt finns i bland annat Ipads'. Vilken slutsats jag drar? Alla mina Fisbokvänner har en Ipad.

Hur som helst, det ser ut att bli Zimbabwe som jag (eller vi! Jag ska se till att killarna är lika delaktiga som jag) ska få ett fadderbarn i! Jag längtar massor. Det borde komma ett brev med information under nästa vecka. Vad jag har paniksökt på det senaste dygnet? Resor till Zimbabwe såklart, mohahahaha! Jag har dessutom redan en som ska hänga på, hahaha! Jag vill också sååå gärna att mina killar ska hänga med. Jag måste bara ha pengarna. Ja, jag har ju min dåliga egenskap att jag blir överexalterad och inte kan vänta på saker och ting så jag tänker ju att jag ska åka nästa vinter...och nej, pengarna finns inte då! BRÖLBÖL!!!...och så har jag heller inte alltid den bästa verklighetsuppfattningen. Jag tror att Zimbabwe inte längre finns om tio år då det är mer passande att ha med killarna, ahahaha! Eller nja, grejen är ju mest den att jag vill att mina killar ska vara små när de får se sant elände så att de under sin uppväxt hela tiden kan tänka 'oj, så bra vi har det'. Yes, I'm a very mean mum and I don't believe in justice. Eller så är det det jag inte är och visst gör!

Var i Zimbabwe det är jag ska bli fadder? Mja, jag råder er att gå in på Action Aids hemsida och glo där. Det är bättre än att jag ska försöka förklara någonting jag inte vet, hahaha!..men det verkade som att det ligger skapligt nära Harare, huvudstaden, så förhoppningsvis är det inte så långt iväg och knöligt att ta sig dit när man väl har landat med flyget. Ja, här ser ni en som smider planer. Jag har ännu inte fått mig något barn tilldelat, hahaha!

Ja ni! Imorgon shall we out and fara ögän.
Bekås dä såppa iss väry sheep.
Bekås aj lajk töu kill happynäss, I dela sääd videor.

Min älskade treåring

Kan man vara så självgod och uppblåst att man kräks?
Ja, jag kan, nästan i alla fall.

Som ni vet så ansökte jag igår kväll om att bli fadder. Ett av mina största mål som mamma är att få mina barn att förstå hur bra vi har det och att vi ska göra vad vi kan för att hjälpa människor som har det riktigt dåligt ställt! Idag på morgonen förklarade jag för min treåring att vi ska få ett fadderbarn. Jag förklarade att det finns barn som inte har någon mamma eller pappa. De har inte ett hus att bo i, ingen mat eller rent vatten. De har inte skor, kläder eller leksaker. De får inte gå i skolan. Nedan följer den ungefärliga konversationen mellan mig och min treåring (ja, i vissa fall har jag minne som en guldfisk):

Jag: vi ska få ett fadderbarn. Det finns barn som inte har en mamma eller pappa men då kan andra människor bidra med pengar så att barnen ändå får bra liv.

En stund går.
Min treåring: kommer de snart? Jag är inte riktigt med på vad han menar så jag frågar.
Vilka menar du?
Min treåring: barnen!
Jag: jaha, nej de bor i andra länder långt härifrån!
Min treåring: då får vi åka bil till dem!
Jag: nej, vi får flyga för de bor så långt bort!
Min treåring: nej, vi får åka bil!

Det är svårt att återberätta men det blev en komisk konversation så jag började skratta.
Min treåring: sluta skratta! Det är inte roligt.

Min treåring tyckte inte att jag skulle skratta åt att det finns barn som inte har en mamma och pappa!
Jag blev så rörd att det kändes som att jag skulle kräkas!

Nedan följer det klipp jag tittade på igår kväll:

När ångest leder till något positivt

Idag har jag haft ångest. Jag har varit ledsen, besviken och deprimerad.

Nu ska jag försöka att inte göra världens längsta inlägg! Enkelt och kort: för sju-åtta år sedan hade jag så mycket som tre fadderbarn. Ja, det är sant. Jag hade den ekonomin då. För sju år sedan träffade jag den person som kom att bli min älskade man och livskamrat. Vi hade många planer på saker vi ville ha och göra och allt detta kostade. Det ledde till att jag behövde avsluta mina faddermedlemsskap. Det skar i mig milt uttryckt men jag kände att jag behövde. Samtidigt tänkte jag att, jag vet inte när men någon gång i framtiden ska jag åter ha fadderbarn.

Idag, sju år senare, har vi hunnit avverka våra största planer och drömmar. Den största drömmen har varit att bilda familj och sedan att köpa oss ett hus.

Jag har varit mammaledig i två år och nio månader och att vara mammaledig är inget man blir rik på så vi fick verkligen vara sparsamma. Hur som helst, i januari detta år började jag jobba igen. Med en gång blev ekonomin en annan. Vi har verkligen levt gott.

Häromveckan träffade jag en av mina bästa vänner. Vi är väldigt lika varandra på så vis att vi har mycket svårt för moderna saker, utseendefixering och liknande. Vi kom bland annat att tala om Ipad. Hon berättade för mig om hur kobolt utvinns i Afrika och att kobolt finns i just bland annat Ipads. Jag tänkte inte så mycket på det men idag har jag tänkt och tänkt och funderat och tänkt på att det borde finnas något klipp på Youtube om hur kobolt utvinns så jag googlade på 'Ipad kobolt'. Mycket riktigt fick jag fram klipp med hur det går till och med mina ögon sett är det under vidriga omständigheter.

Fortfarande ska jag försöka vara kortfattad. Jag fick se barn springa omkring utan skor, i lera med tunga säckar i famnen. Som den hönsmamma som jag i vissa fall är blev jag så illa berörd och tänkte att 'detta skulle kunna vara mina barn'. Så, ikväll rann bägaren över. Det rann några tårar och mitt täcke fick torka snor. Sedan googlade jag på 'fadderbarn' och efter lite läsande och vägande slutade det med att jag fyllde i att jag vill bli flickfadder genom ActionAid. De fadderbarn jag hade, hade jag via sos-barnbyar.

Så ja, här är jag! Klockan är 22.43 och jag lär inte sova en minut i natt. Jag är alldeles för överexalterad och vill bara veta vem det är jag ska bli fadder till. Det känns så bra att jag har tagit detta beslut...och ja, man kan ha många åsikter om huruvida det gör någon skillnad eller ej att ha fadderbarn. Jag är i alla fall övertygad om att det gör mer nytta än skada. Skulle det vara tvärtom kan jag i alla fall dö med gott samvete då jag har kämpat för det jag har trott på.

Jo, jag vill även tillägga följande! Jag ville adoptera men när man är två personer behöver man också vara överens. Därför blev det som det blev. Nu får vi istället göra allt vi kan för att våra killar ska förstå hur gott ställt vi har det och att vi helt enkelt får göra vad vi kan för att människor som har det riktigt dåligt ställt ska få det bättre...och ja, det finns absolut åsikter om hur det går till!

My Neck

Alltså min hals på bilden i föregående inlägg ser ju superläskig ut, hahaha! Jag vet inte hur jag bar mig åt, för bar mig åt gjorde jag uppenbarligen, för att få den sådär. Mitt ärr jag har på halsen sticker ut som en annan megavårta, hahaha! Ja, det är tur att man i alla fall är vacker nu när man inte är ung längre.