Idag har jag haft ångest. Jag har varit ledsen, besviken och deprimerad.
Nu ska jag försöka att inte göra världens längsta inlägg! Enkelt och kort: för sju-åtta år sedan hade jag så mycket som tre fadderbarn. Ja, det är sant. Jag hade den ekonomin då. För sju år sedan träffade jag den person som kom att bli min älskade man och livskamrat. Vi hade många planer på saker vi ville ha och göra och allt detta kostade. Det ledde till att jag behövde avsluta mina faddermedlemsskap. Det skar i mig milt uttryckt men jag kände att jag behövde. Samtidigt tänkte jag att, jag vet inte när men någon gång i framtiden ska jag åter ha fadderbarn.
Idag, sju år senare, har vi hunnit avverka våra största planer och drömmar. Den största drömmen har varit att bilda familj och sedan att köpa oss ett hus.
Jag har varit mammaledig i två år och nio månader och att vara mammaledig är inget man blir rik på så vi fick verkligen vara sparsamma. Hur som helst, i januari detta år började jag jobba igen. Med en gång blev ekonomin en annan. Vi har verkligen levt gott.
Häromveckan träffade jag en av mina bästa vänner. Vi är väldigt lika varandra på så vis att vi har mycket svårt för moderna saker, utseendefixering och liknande. Vi kom bland annat att tala om Ipad. Hon berättade för mig om hur kobolt utvinns i Afrika och att kobolt finns i just bland annat Ipads. Jag tänkte inte så mycket på det men idag har jag tänkt och tänkt och funderat och tänkt på att det borde finnas något klipp på Youtube om hur kobolt utvinns så jag googlade på 'Ipad kobolt'. Mycket riktigt fick jag fram klipp med hur det går till och med mina ögon sett är det under vidriga omständigheter.
Fortfarande ska jag försöka vara kortfattad. Jag fick se barn springa omkring utan skor, i lera med tunga säckar i famnen. Som den hönsmamma som jag i vissa fall är blev jag så illa berörd och tänkte att 'detta skulle kunna vara mina barn'. Så, ikväll rann bägaren över. Det rann några tårar och mitt täcke fick torka snor. Sedan googlade jag på 'fadderbarn' och efter lite läsande och vägande slutade det med att jag fyllde i att jag vill bli flickfadder genom ActionAid. De fadderbarn jag hade, hade jag via sos-barnbyar.
Så ja, här är jag! Klockan är 22.43 och jag lär inte sova en minut i natt. Jag är alldeles för överexalterad och vill bara veta vem det är jag ska bli fadder till. Det känns så bra att jag har tagit detta beslut...och ja, man kan ha många åsikter om huruvida det gör någon skillnad eller ej att ha fadderbarn. Jag är i alla fall övertygad om att det gör mer nytta än skada. Skulle det vara tvärtom kan jag i alla fall dö med gott samvete då jag har kämpat för det jag har trott på.
Så ja, här är jag! Klockan är 22.43 och jag lär inte sova en minut i natt. Jag är alldeles för överexalterad och vill bara veta vem det är jag ska bli fadder till. Det känns så bra att jag har tagit detta beslut...och ja, man kan ha många åsikter om huruvida det gör någon skillnad eller ej att ha fadderbarn. Jag är i alla fall övertygad om att det gör mer nytta än skada. Skulle det vara tvärtom kan jag i alla fall dö med gott samvete då jag har kämpat för det jag har trott på.
Jo, jag vill även tillägga följande! Jag ville adoptera men när man är två personer behöver man också vara överens. Därför blev det som det blev. Nu får vi istället göra allt vi kan för att våra killar ska förstå hur gott ställt vi har det och att vi helt enkelt får göra vad vi kan för att människor som har det riktigt dåligt ställt ska få det bättre...och ja, det finns absolut åsikter om hur det går till!
