Otäckt

Nu börjar jag tycka att det är otäckt med detta Coronavirus. Fortfarande, inte för min skull eller mina närstående, för alla vi har det bra och klarar oss, utan för andra som blir drabbade. Det är tal om att förskolorna ska stängas och hur gör då den ensamstående förälder som redan i nuläget sliter för att få ihop ekonomin, dygnet och vardagen? Alla har inte en mormor och morfar, farmor och farfar, granne eller annan närstående som kan hoppa in som barnvakt.

Nej, jag har ingen lösning på bekymret. Jag vädrar bara vad jag tänker. Behöver vår förskola stänga så kommer det ändå gå bra för oss. Ja, såvida den inte har stängt i tre-fyra månader men det tror jag heller inte att det blir. Hur som helst, mat har vi. Jag lever ju redan på ägg sedan tidigare så för mig blir det inga större, förändringar, mohaha, och på mitt jobb går det också bra då det finns ett par personer som kan hoppa in för mig men det är ju jag och mitt fall. Det blir knepigare för den läkare, kirurg, polis, brandman med mera, med mera, med mera som har förskolebarn och måste stanna hemma och ingen kan ersätta den.

Fortfarande, jag har ingen lösning men jag tänker verkligen på de som hamnar i kläm...och fortfarande kommer jag aldrig ångra mitt val att jobba i lantbruket (som jag blev avrådd från) där jag:

-i ett läge som detta har ett isolerat jobb vilket leder till en minimal smittorisk mellan människor.

-ser till att hålla oss med mat, både min familj och hela samhället. Oavsett typ av kris så behöver vi alla mat. 

Sedan kan det också vara så att myndigheter och medier förstorar det hela. Jag vet ej. Oavsett vilket så, fortfarande, tänker jag verkligen på de som hamnar i kläm.