Nu tänkte jag ägna ett inlägg åt pole dance! 💗💃💗 Jag provade på pole för första gången i maj 2020 och jag kan säga att jag blev frälst från första lektionen. '
JÖSSES vilken rolig träningsform' tyckte jag! 😃😃😃 Jag kände med en gång att 'detta vill jag verkligen fortsätta med' och det har jag även gjort. Precis som med mycket här i livet så har denna resa varit långt ifrån spikrak och hallelujaaktig. Jag har haft väldigt svårt för flertalet snurrar. Det beror till stor del på att jag är född utan kordinationsförmåga. Nåja, låt mig få vara lite rolig i alla fall och kalla det så. På riktigt så har jag jättesvårt för att uppfatta steg. Framförallt så har min hjärna svårt för att vända på vissa saker, bland annat steg. Exempelvis, står jag mittemot den som ska visa mig ett steg så måste jag ju sedan vända på det i hjärnan. Förstår ni hur jag menar? Om jag och personen står jämsides behöver ju hjärnan inte vända på stegen. Hur som helst, denna avsaknad i min hjärna (🤣🤣🤣) har gjort det svårt för mig och därför har jag fått kämpa ordentligt för att lära mig väldigt grundläggande snurrar. Det har gjort att jag helt enkelt inte har tyckt om snurrar. Jag har känt press och ångest inför snurrar. Jag har känt mig korkad och klumpig men vet ni vad? NU, efter 1.5-2 år har det lossnat! För att ta bara ett exempel så finns det en snurr som heter Juliet Spin och den har jag kämpat och kämpat och kämpat med. Jag har känt mig så trög och korkad och skämts över hur dålig jag har varit men nu så går det. När jag häromveckan skulle göra den så bara gjorde jag den. Att jag tidigare skulle ha kämpat med den fanns inte på världskartan. Jag bara kunde den med en gång. En annan grej, och den är ett trick och inte en snurr, heter Hiphold och den har jag trälat med. Igår bara kunde jag den. Det var inga konstigheter. Jag har kämpat med klättringen på stången. Enkelt förklarat så ska man trycka sig uppåt med benen men jag har haft jättesvårt för det och istället dragit mig uppåt med armarna. Det ser högst fult ut att göra 🤣🤣🤣 och i längden är det mycket tyngre och jobbigare att göra så men nu så börjar det lossna i skallet och jag lyckas mer och mer ofta få till det där trycket med benen.
Sammanfattningsvis så är polen riktigt, riktigt rolig nu! 😁 Gör man inga framgångar blir det ju inget roligt och då ger man upp. Jag är dock, tack och lov, funtad så att jag tar pauser när saker jag egentligen tycker är roliga går mindre bra. Detta med att 'sova på saken' stämmer verkligen in på mig. Ibland behöver hjärnan lång tid på sig för att smälta in saker.
Sedan är det ju också så att på grund av att jag har en bit att åka, till både Motala och Linköping, så blir det svårare att träna intensivt. Det kostar att åka och träningen i sig är heller inte gratis. Bor man i staden eller nära är det lättare att träna kanske två gånger i veckan men jag har fått nöja mig med en gång per vecka och sedan har det blivit uppehåll mellan kurserna men nu i alla fall så känns det mycket roligare att pole dansa. Nu vet jag att det finns hopp även för mig! 😅
