Jag vill vara frisk och hoppa och skutta och träna och äntligen bli den lilla biff jag i så många år velat bli men aldrig orkat kämpa för- förrän nu och då ska jag gå och bli hysteriskt jättesjuk!!! GRRR! Imorgon fyller jag hela 32 år. Tror ni jag får ett träningskort? Det tror jag.
Förutom att ta penicillin (något jag inte vill men dubbelmoralen är det bästa moralen) så gör jag följande:
-mölar i mig rönnbär och....ja, men vad sjutton heter de då?.. Det heter 'ginger' på engelska.
-smörjer med liniment bakom öronen
-yogar och ligger på spikmatta (från och med idag)
-tar inga värktabletter (det blev fem styck det första dygnet)
-pimplar vatten. Det gör jag vanligtvis också men nu pimplar jag ännu mer. Dricka mycket vatten är bra vid urinvägsinfektion bland annat. Vid öroninflammation är det säkert rena giftet, mohaha!
Blir jag bättre? NÄÄÄ!!!
Jo, jag upplever att jag är något bättre. Jag är inte lika trött som de två första dygnen. Jag hade öroninflammation när jag var cirka fem år. Jag minns inte så mycket mer än att jag tog penicillin då. Tabletterna var vidriga så jag löste upp dem i Coca Cola och drack. Usch och fy, men så var det! Idag sväljer jag tabletterna med vatten. Ja, det lilla de hinner lösa upp sig i truten är alldeles fantastiskt. Jag har svårt för att svälja stora tabletter. De måste ligga helt rätt i munnen för att jag ska kunna svälja dem så det tar sin lilla tid för tabletterna att hamna rätt och då passar de på att lösa upp sig allt vad de förmår. Hell Yeah! Det som inte dödar härdar.
Sedan hade jag öroninfl. (orka skriva öroninflammation) när jag var 14 år. Jag minns att jag hade så fruktansvärt ont och tjöt som en stucken gris. Jag kommer ihåg att jag höll tillbaka länge men sedan orkade jag inte mer och pissbölade och nu är jag där igen, dock inte så illa som sist för då hade jag verkligen sååå ont! Denna gång är det mer att mitt allmäntillstånd är dåligt och värken väldigt snäll eller hur jag ska säga.
Blir jag bättre? NÄÄÄ!!!
Jo, jag upplever att jag är något bättre. Jag är inte lika trött som de två första dygnen. Jag hade öroninflammation när jag var cirka fem år. Jag minns inte så mycket mer än att jag tog penicillin då. Tabletterna var vidriga så jag löste upp dem i Coca Cola och drack. Usch och fy, men så var det! Idag sväljer jag tabletterna med vatten. Ja, det lilla de hinner lösa upp sig i truten är alldeles fantastiskt. Jag har svårt för att svälja stora tabletter. De måste ligga helt rätt i munnen för att jag ska kunna svälja dem så det tar sin lilla tid för tabletterna att hamna rätt och då passar de på att lösa upp sig allt vad de förmår. Hell Yeah! Det som inte dödar härdar.
Sedan hade jag öroninfl. (orka skriva öroninflammation) när jag var 14 år. Jag minns att jag hade så fruktansvärt ont och tjöt som en stucken gris. Jag kommer ihåg att jag höll tillbaka länge men sedan orkade jag inte mer och pissbölade och nu är jag där igen, dock inte så illa som sist för då hade jag verkligen sååå ont! Denna gång är det mer att mitt allmäntillstånd är dåligt och värken väldigt snäll eller hur jag ska säga.
To be continued!
